Vad är ett vackert hus?

Skrivet av Henrik Qvarnström den 16 juni 2011, kl. 12:58 | Kommentarer (0)

För mig som husdesigner så är det alltid svårt att säga vad som gör ett hus vackert. Det ligger som så mycket annat i betraktarens öga.

Byggnadsstil
Populära stilar kommer och går och intressant nog så brukar de uppfattas som tidlösa och samtidigt just återkoppla till en viss tidsperiod.

Om man tittar på de hus som håller även efter femtio år, så brukar skönheten ligga djupare än dess stilfulla fasader. De flesta husen har visserligen ett distinkt formspråk som är lätt att urskilja men formspråket är ofta sprunget ur husets rumsliga eller konstruktionella idé. Husets formspråk blir sedan symbolisk bärare av en idé eller stilgrupp men inte alla efterföljare rymmer samma inneboende kvalitet. Därför har jag svårt att förhålla mig till formspråk/stilar utan att först se hur de samtalar med husets struktur.

Extern inspiration och intern organisation
I dag utgår vi självklart från den som ska bebo huset för att hitta inspiration för rumslig gestaltning och estetiskt uttryck. Men räcker det för att skapa ett designmässigt intressant hus?

Inte enbart, tror jag.

När den bärande idén för huset säljer och flyttar vidare behöver byggnaden det kitt som gav mening åt dess utformning. Något som finns inom husets struktur och i dess närmaste omgivning. Därför tycker jag det är viktigt att husets olika aspekter stöttar varandra och ger berättigande åt sig själv. Den vanligaste metoden för att skapa en helhet är att jobba med de olika aspekterna parallellt. Omgivningen, den rumsliga upplevelsen, bärande strukturen och husets uttryck får påverka varandra under processens gång.

Tomtens beskaffenhet och läge kan ge en fingervisning om hur man i stora drag vill utforma sitt hus. Hur det ska sluta/öppna sig eller anpassa sig efter terrängen. Omkringliggande bebyggelse eller naturen kan ge idéer om materialval och proportioner på huset.

Den interna organisationen utgår från den boendes behov och önskemål. Men för att byggnaden ska bli arkitektoniskt intressant ska den kanske även få utvecklas på sina egna premisser. Genom att hitta gemensamma beröringspunkter kan man ”förenkla” och utveckla husets beståndsdelar och skapa en byggnad där den bärande stommen sammanfaller med dess rum och rummens kontakt med omvärlden blir byggnadens uttryck. Ett hus som kan stå för sig själv men bär med sig sin upphovsmans idéer och lösningar.


 
I liten skala kan det handla om att man integrerar en bärande vägg eller stolpe med trappan eller öppna spisen eller i stor-, där hela byggnadens stomme är dess rumsliga organisation.


 
Jag tycker ett hus är vackert när byggnadens olika delar talar samma språk och samtidigt förstår sin omgivning. Man ska absolut hämta inspiration från sina egna preferenser och drömmar. Men husets uttryck är så mycket mer än en snygg fasad. Det finns många parametrar att tänka på, att omfamna eller förkasta.

Det är inte alltid enkelt men oftast väldigt roligt!

Henrik Qvarnström